De smarta telefonerna ser ut att vara på väg mot ytterligare ett genombrott. Uppsalaföretaget Imint har lyckats att göra sin stabiliseringsmjukvara så effektiv att den kan köras på en vanlig ARM-plattform i en smart telefon.

På det sättet går det förmodligen att få ut minst lika stabila filmsekvenser från en smart telefon som från en ”riktig” videokamera. Det innebär sannolikt att videokamerorna går samma väg som de vanliga kompaktkamerorna. De smarta telefonerna tar över det mesta av videomarknaden också.

Naturlig utveckling
Det här är naturligtvis inte ett dugg oväntat. Däremot är det imponerande att se hur snabbt utvecklingen går när ”moroten” är en marknad på hundratals miljoner enheter.

De usla kameror som fanns i de tidiga halvsmarta telefonerna har efter hand ersatts av imponerande kameror med massor av bildpunkter och en ljuskänslighet som är oerhört mycket bättre än vad som egentligen borde vara möjligt. Vi talar ju trots allt om löjligt små sensorchip och relativt ljussvag optik.

Men konkurrensen och möjligheterna till stora vinster har återigen gjort det till synes omöjliga möjligt. Mycket görs i hårdvara, men också programmerarna tvingas att optimera och tänka nytt. Trots begränsningarna i datorprestanda har de lyckats ta fram tillräckligt effektiv mjukvara för bildkorrektion och nu senast bildstabilisering.

Optimering
Jag kanske borde akta mig för att göra jämförelser med sådant som ”skola, vård och omsorg”, men jag har lite svårt med det gamla argumentet ”det blir bra bara vi kastar in mer resurser och mer pengar”. Den som inte har några ramar ser heller inga behov av optimering. Och att tvingas begränsa efter år av expansion är sannerligen inte lätt. På det finns det alldeles för många exempel.

Vi kanske skall vara glada åt våra usla batterier och våra taskiga tillverkningsprocesser. Det har definierat stenhårda begränsningar som tillverkarna av elektroniska apparater tvingats att rätta sig efter. Vidare ramar hade med all säkerhet lett till sämre optimering.

Ibland blir jag förstås lite trött på att tillverkarna alltid måste utnyttja sina ramar fullt ut. Ta bara en sådan detalj som batterilivslängd. De flesta verkar acceptera en batterilivslängd på ett drygt dygn, sedan är det bara att dra på med fler funktioner.

Därför har jag fortfarande kvar min gamla Palm Pilot (elektronisk kalender och lite till). När den kom var den visserligen dyr, men nyskapande och extremt optimerad. Dessutom hade den (och har) en batterilivslängd på flera veckor. Idag skulle man utan vidare kunna göra samma sak för en spottstyver och nå ännu längre batterilivslängd med ett ännu mindre batteri. Men ingen skulle drömma om att göra något så dumt. Så jag fortsätter att köra min femton år gamla Palm Vx ett tag till. Sedan får jag väl rätta in mig i ledet och flytta över alla data till en smart telefon.

Filma med systemkamera
Att de smarta telefonerna blivit så mycket bättre innebär förresten inte att de tar över allt, åtminstone inte på länge än. Fortfarande finns det all anledning att använda en (digital) systemkamera med utbytbar optik för att få bra bilder. De senaste par åren har däremot de digitala systemkamerorna blivit så bra videokameror att man kan rationalisera bort den separata videokameran.

Som ni säkert har förstått vid det här laget är jag ganska intresserad av det här med fotografering. Jag tillbringade en alldeles för stor del av min ungdom i mörkrummet och lade alldeles för många av mina surt förvärvade slantar på kameror och mörkrumsutrustning.

Men det finns förstås fördelar av med ha hållit på med foto, HiFi och annat elände under så många år. Inte minst är det intressant att se hur relativt förutsägbar utvecklingen egentligen är om man bara bortser från tekniken.
Ta till exempel övergången från analoga till digitala kameror. Vi som hållit på med film i många år hade inga större problem att ta steget över till digital fotografering. Det tog visserligen lång tid innan digitala systemkameror var lika stabila och användarvänliga som de traditionella kamerorna, men efter ett antal år var det inte mycket att prata om. Det är ju faktiskt bilden som är viktig.

Samma sak gäller det mesta annat. Det som finns i smarta telefoner och andra nya apparater är visserligen tekniskt fantastiskt, men i grunden handlar det om behovet att ta bilder och film, lyssna på musik, prata med andra och skicka meddelanden. Varje gång som den nya tekniken gör något av det här bättre än tidigare tekniker får vi se ett skifte.

På väg till Nürnberg
Nej, nu får jag sluta. Egentligen hade jag tänkt skriva om Mikael Östlings forskning på nya transistorer, men det får bli någon annan gång.

På måndag åker jag till Embedded World i Nürnberg, så jag får hoppas att datorkommunikationen fungerar som den skall. Nästa brev kommer alltså från mitt hotellrum i Nürnberg. Det brukar inte vara några större problem.

Filed under: Göte Fagerfjäll