Efter de mångåriga striderna med AMD har Intel sett till att hålla hårt i de egna processorarkitekturerna. Det har i sin tur varit en god hjälp för ARM, som nu haft lång tid på sig att bygga upp en egen infrastruktur.
Men i slutet av maj kom nyheten att Intel startar partnerskap med kinesiska Rockchip Electronics, med bland annat en högintegrerad x86-processor för billiga handdatorer.

Samarbetet är tänkt att leda till produktionsfärdiga processorer redan nästa år och både Rockchip och Intel kommer att sälja de nya 64-bits Atom-processorerna. Det handlar alltså inte bara om att Intel licensierar arkitekturen till ett fablöst företag (Rockchip), redan det anmärkningsvärt, utan dessutom om att komponenterna kan produceras utanför Intel.

Visserligen har Intel redan lagt ut en del av sin egen tillverkning av Atom-processorer till TSMC (28 nm), men det var närmast tänkt som ett övergångsskede tills dess att den egna 22 nm-processen kom i full produktion. Avtalet med Rockchip gör att Intel närmar sig ARM lite mera, med licensieringsmodeller och tredjepartsproduktion. Samtidigt gör Intel sitt bästa för att locka fablösa företag att använda Intel som kiselsmedja. Där ser vi idag företag Altera använda Intels erkänt avancerade processer och fabriker.

Ekonomiska faktorer
Problemet är förstås att konkurrensen på elektronikmarknaden är stenhård och helt och hållet drivs av ekonomiska faktorer. Om Intel vill vara med och slåss på lågprismarknader som IoT, mobiltelefoni och handdatorer hjälper det inte att ha de mest avancerade processerna. Man måste också ha processer som ger mest ”bang for the bucks” vid tillräckliga prestanda. Där är ofta planarprocesser i geometrier större än 28 nm effektivast. Och där är stora kiselsmedjor som TSMC otroligt svåra att tampas med.

ARM fick gott om tid
Att ARM har fått arbeta ostört i så många år är förstås också ett jätteproblem för Intel. Idag är i praktiken alla fablösa utvecklingsföretag (inklusive Rockchip) djupt insyltade med ARM och använder ARMs IP-infrastruktur som standard. De stora kiselsmedjorna har djupgående samarbetsavtal med ARM och tillverkarna av EDA-verktyg är noga med att snabbt lansera simulerings- och produktionsmodeller för nya ARM-arkitekturer och nya TSMC-processer.

Det gör att fablösa utvecklingsföretag kan känna sig trygga med ARM. De vet att all infrastruktur finns på plats och att det finns hjälp att få när så behövs. Konkurrensen är visserligen stor mellan de olika fablösa företagen, men de behöver aldrig vara rädda för att IP- eller processleverantören plötsligt skall besluta sig för att ändra politik, ”stänga kranarna” och ta över själva.

Slåss i underläge
För Intel innebär det här att man tvingas att slåss från underläge. Företaget har visserligen gott om pengar, men också många års misstag att rätta till.
De djupa fickorna gör att Intel kan nalkas problemen ”uppifrån” och ta större helhetsgrepp. Det ser vi idag på företagets IoT-satsning. Att ta kontroll över hela värdekedjan innebär också betydligt mer pengar om man lyckas.

Men risken finns alltid att helhetssatsningen innebär att man missar de olika delarna. Områden som mobiltelefoni och IoT är vertikala områden där konkurrensen inom varje enskild del är fruktansvärt tuff och där den som gapar över mycket riskerar en hel del. Alla vill bli Apple, men det är inte lätt att lyckas – inte ens för Apple.

Som vanligt är det dumt att räkna ut Intel. Företaget gör visserligen lika många misstag som andra företag, men brukar vara betydligt bättre än andra på att rätta till dem. Det märks på de senaste årens uppsättning av ”slaktade kor”.

Filed under: Göte Fagerfjäll